Det pratas mycket om Bimodal IT, som pekar på den tydliga skillnaden mellan IT-tjänster som är redo för industrialiserad leverans, jämfört med mer innovativa IT-tjänster som ska utveckla verksamheten. Typ digitaliseringsprojekt. Det senare har krav på mycket snabba processer hela vägen från design till sourcing, medan det som kommer från "fabriken" kan gå i långsammare takt. Synsättet har förkastats av många, och fått kritik bl.a. för att det försvårar samarbete i den egna organisationen, och inte tillräckligt belyser integration mellan "fabriken" och innovation. Det viktiga i en upphandling är att inse, och få med alla ovanstående aspekterna i kravbilden. Sen spelar det ingen roll hur Gartner eller andra beskriver det.

 

Det innebär att det mycket kan väl vara så att man ska ha fler än en leverantör, och hålla sig borta från singelsourcing. Speciellt med långa avtal. De krav man ställer har också en tendens att förskjutas från specifikationer av tjänster, till kompetens och förmåga hos leverantören.

 

Alla företag står inför förändringar, och tilltänkta leverantörer måste ha förmåga att hantera dessa på ett bra sätt. Även den del som framställs i "fabrik". Den delen är inte alls färdigutvecklad, utan här sker stora förändringar som en leverantör ska klara av. Allt detta ska hanteras i en upphandling. Från kravbild och leverantörsurval, fram till färdig avtalstext.

​

​

Torbjörn Jonsson

Owner & Senior Consultant

Ixton

​

​